Marginal Analysis baseras på att folk gör val at the margin. De bestämmer om de skall göra lite mer eller lite mindre av en viss aktivitet. Marginal cost är kostnaden för en liten ökning av en aktivitet. Marginal benefit är vad man tjänar på denna lilla ökning. Om Marginal benefit är större än Marginal cost väljer man att göra ”lite mer” av aktiviteten.

Principle of substitution innebär att när en aktivitets alternativkostnad ökar, så ökar incitamentet att välja ett substitut istället. Alla aktiviteter har ett substitut och incitamentet för att byta är ökad tillfredställelse.

Knappheten i en ekonomi leder till konkurrens om de knappa resurserna. Konkurrens sker mellan producenter, konsumenter och arbetskraft. Konkurrensen skapar mer långtgående effekter av en Economic disturbance och påverkar kedjan av substitutionsval.

Economic Analysis (förstå) ßà Economic Policy (förbättra)

Det finns svårigheter i nationalekonomisk forskning att utröna orsak och verkan Ett logiskt verktyg till hjälp är Ceteris paribus (all other things equal).

Eftersom NE är en icke-experimenterande vetenskap är detta svårt pga. bl.a. att man riskerar dra felaktiga slutsatser. Det är viktigt att beakta ”Fallacy of Composition” (vad som är sant för helheten behöver inte vara sant för delarna) och ”Post hoc Fallacy” (bara för något inträffar före något annat behöver inte det vara orsaken till det därefter inträffade).

Economic Policy syftar till att finna statliga regleringar och skapa institutioner som kan förbättra ekonomin. För att värdera alternativa ekonomipolitiska strategier använder man fyra målbeskrivningar:

Efficiency. Produktionskostnaderna är lägsta möjliga och konsumenterna vill ha den producerade kombinationen av varor och tjänster. Detta skapas genom tre förhållanden: effektiv konsumtion (köper varor som ger maximal tillfredställelse), effektiv produktion och effektivt utbyte
Equity. Ekonomisk rättvisa. Omstritt hur definitionen skall vara.
Growth. Ekonomisk tillväxt. Ökning i inkomst och produktion per person. Resultat från teknologisk utveckling, förbättrad produktionsutrustning och –metoder och ökad utbildningsnivå. Kostnaden för detta är förbrukning av naturresurser och miljöförstöring.
Stability. Ekonomisk stabilitet. Frånvaro av stora fluktuationer i tillväxten, arbetslösheten och prisnivå. Stabilitet skapar den bästa miljön för företag och individer att fatta effektiva beslut.

En ekonomi är en mekanism som avgör vad som produceras, hur när och var det produceras, och för vem. Ekonomiska val gjorda av hushåll, företag och myndigheter koordineras genom marknader för varor/tjänster och produktionsfaktorer. Koordineringen sker ibland även genom myndigheters ingripande.

Kapitel 3 (Production, Growth and Trade)

Produktion är förädlingen av arbete, land och realkapital till varor och tjänster. En speciell sort av realkapital är humankapital som är kunskap och färdigheter hos människor. Detta förbättrar kvalitén på arbete.

Kvantiteterna av varor och tjänster är begränsade av tillgången på resurser och av teknologin. Denna begränsning illustreras i en graf av production possibility frontier (PPF).

[Se figur 3.1, sid. 44]

Denna visar kvantitetskombinationer av två produkter om alla resurser utnyttjas maximalt. Arean under PPF visar kombinationer där resurserna inte används till fullo, eller är fel- allokerade (resurserna utnyttjas inte för deras optimala användningsområde). Arean över PPF visar kombinationer som inte är tillgängliga pga. att resurserna är för snåla. De olika punkterna på PPF: en betraktas som jämbördiga. Vid dessa kombinationer är produktionen effektiv, man kan inte producera mer av en vara utan att producera mindre av den andra varan.

För att välja en punkt på PFF som inriktning på produktionen måste man välja något framför något annat. Det man väljer bort är det valdas alternativkostnad. Alternativkostnaden för att producera ytterligare en enhet av det ena, är antalet enheter man måste sluta producera av det andra (när resurserna ”flyttas över”).

När man rör sig över PFF-kurvan brukar som regel (om inte funktionen är linjär) alternativkostnaden för en enhet av en produkt öka när den totala producerade kvantiteten ökar. Detta beror på att alla resurser inte lämpar sig för all produktion och därmed inte är helt överflyttbara. Till slut kostar det mer än det smakar. Detta illustreras också av att PFF-kurvan buktar utåt från origo. [Se figur 3.2, sid. 47]

PFF kurvans läge är inte statisk, den kan förskjutas både åt vänster (produktionen minskar) och åt höger (produktionen ökar). I vårt ekonomiska klimat rör sig generellt kurvan uppåt med tiden. Detta kallas ekonomisk tillväxt. Vi kan alltså producera allt mer och mer.

Det är två nyckelfaktorer som skapar ekonomisk tillväxt: Teknologisk utveckling (nya och bättre sätt att producera) och Capital accumulation (tillväxten av resurser för realkapital).

Ekonomisk tillväxt för dock med sig kostnader. Alternativkostnaden består i att man måste avstå från en del av de producerade varorna och tjänsterna och istället lägga resurser på att skapa nyckelfaktorerna. Detta sker hos företag såväl som hos hushåll (utbildning och sparande) och nationer. Ju större del av konsumtionen som får ge vika för nyckelfaktorerna, desto snabbare blir den ekonomiska tillväxten [Se figur 3.5, sid. 50]

Den totala produktionen ökar om människor specialiserar sig på den aktivitet där de har ett comparative advantage. Detta innebär att deras alternativkostnad för att producera något är lägre än någon annans. Det är dessa skillnader som gör specialisering och utbyte fördelaktigt för alla.

Om någon kan producera mer av alla varor än någon annan, har denne ett absolute advantage. Detta innebär dock inte ett comparative advantage! (Man tjänar fortfarande på specialisering och utbyte eftersom alternativkostnaderna består).

För att effektivisera specialiseringen och utbyte på makronivå (”alla med alla”) har man utvecklat institutioner. De viktigaste är marknader, äganderätt och pengar. Dessa reducerar transaktionskostnaderna (kostnader för förhandling och utbyte) som annars skulle göra utbytesprocessen alldeles för osmidig.

Kapitel 4 (Demand and Supply)

Ekonomiska handlingar uppkommer genom knapphet (scarcity) – wants överstiger resurserna tillgängliga för att tillfredställa dem. Man tvingas välja bland resurserna. När man gör detta konfronteras man med alternativkostnader. Om en varas alternativkostnad ökar så söker man efter ett mindre kostsamt substitut istället. Detta är ”principle of substitution”.

Alternativkostnad mäts i relative price som är priset på en vara delad med priset på en annan vara. Man uttrycker relative price som ”en korg av varor och tjänster”, alltså priset på en vara delad med priset på en korg med varor (prisindex). Detta relative price kallas real price och visar alternativkostnaden av en vara uttryckt i hur mycket av varukorgen som måste efterskänkas för att köpa varan.

Det är real price som menas med “pris” i teorin om utbud och efterfrågan.

Efterfrågan

Den efterfrågade kvantiteten av en vara är den mängd som konsumenter planerar att köpa under en given tidsperiod vid ett visst pris.

Efterfrågad kvantitet mäts som en mängd per enhet tid (ex. 1/dag eller 7/vecka).

Mängden av en vara som konsumenter planerar att köpa beror på flera faktorer, en av dem är priset på varan. Om de andra faktorerna är konstanta så minskar den efterfrågade kvantiteten när priset stiger.

Detta kan bero på två orsaker:

Substitutionseffekten. När priset på en vara stiger (andra faktorer konstanta) ökar priset i proportion till priset på substitut (och andra varor). Alternativkostnaden ökar och konsumenterna väljer substitut istället.
Inkomsteffekten. När priset på en vara stiger (andra faktorer konstanta) ökar priset i proportion till konsumenternas inkomst. Med oförändrad inkomst och högre priser minskar konsumtionen, vanligtvis av den vara som prishöjts.

En efterfrågekurva visar förhållandet mellan pris och efterfrågad kvantitet (andra faktorer konstanta). Man kan betrakta den på två sätt. Dels hur stor efterfrågan är vid ett visst pris, och dels som det högsta pris man är villig eller förmögen att betala för den sista köpta enheten.

Med termen ”efterfrågan” menas hela relationen mellan efterfrågad kvantitet och priset på en vara när alla andra faktorer som påverkar konsumenternas köpplaner hålls konstanta.

De andra faktorerna som påverkar efterfrågan är:

Priset på närliggande varor. Det finns två typer: komplementära och substitut. En komplementär vara används i samband med en annan vara (ex. freestyles och kassettband). Om priset på ett komplement ökar minskar påverkar detta även den andra varan (minskad försäljning av freestyles innebär minskad försäljning av kassettband). Ett substitut kan användas som ersättning för en annan vara (ex. päron och äpplen). Om priset på äpplen ökar köper folk päron istället.

Inkomst. Om andra faktorer är konstanta så gäller att när inkomsten ökar så köper folk mer av de flesta varor (och tvärt om). Detta gäller dock inte alla varor. Varor vars efterfrågan ökar med ökad inkomst är ”normala varor”. Varor vars efterfrågan minskar med ökad inkomst kallas ”underlägsna varor” (exempelvis burkmat).

Förväntade framtida priser. Om priset på en vara förväntas stiga i framtiden, och om varan kan lagras, är alternativkostnaden för att köpa varan nu lägre än i framtiden. Alltså substituerar man över tiden. Man köper mer av varan innan prishöjningen och efterfrågan stiger. Omvänt köper man mindre innan en väntad prisminskning och efterfrågan sjunker.

Befolkningen. Efterfrågan hos en befolkning beror på dess storlek och åldersstruktur. Om andra faktorer är konstanta så gäller att ju större befolkningen är desto större är efterfrågan på varor och tjänster och ju större den proportionella delen av en viss åldersgrupp är, desto större är efterfrågan på varor använda av denna grupp.

Preferenser. Efterfrågan beror också på konsumenternas preferenser –attityder gentemot och smak för olika varor och tjänster. Även om två individer har samma inkomst, varierar deras efterfrågan på olika varor.

[Se tabell 4.1, sid. 74 och figur 4.4, sid. 75]

Förändringar i faktorerna som påverkar konsumenternas köpplaner ger antingen en förflyttning längs efterfrågekurvan, eller en förskjutning av kurvan.

Om priset på en vara ändras och alla andra faktorer som påverkar konsumenternas köpplaner hålls konstanta sker en förflyttning längs efterfrågekurvan (den efterfrågade kvantiteten ändras). Om priset är konstant men någon annan faktor ändras sker en förskjutning av efterfrågekurvan (efterfrågan ändras).

Utbud

Den utbjudna kvantiteten av en vara är den mängd som producenterna planerar att sälja under en viss tidsperiod. Även denna uttrycks som mängd per enhet tid.

Mängden av en vara som producenter planerar att sälja beror på flera faktorer, en av dem är priset på varan. Om de andra faktorerna är konstanta så ökar den utbjudna kvantiteten när priset stiger.

Detta beror på ökade alternativkostnader. Alternativkostnaden för att bjuda ut en ytterligare enhet av en vara ökar när den producerade kvantiteten ökar. Så ju högre priset på en vara är desto villigare är producenterna att ådra sig en högre alternativkostnad av en ökning i produktionen.

En utbudskurva visar relationen mellan utbjuden kvantitet och pris (andra faktorer konstanta). Även denna kan betraktas på två sätt: dels som den kvantitet som planeras säljas vid varje pris, och dels som det minimala pris till vilket den sista enheten blir utbjuden.

Med termen ”utbud” menas hela relationen mellan utbjuden kvantitet och priset på en vara när alla andra faktorer som påverkar hålls konstanta.

Andra faktorer som påverkar utbudet är:

Pris på produktionsfaktorerna. Om priserna på de produktionsfaktorer som krävs för att producera en vara (ex. arbetskraft) stiger så ökar kostnaden för produktionen, med ett givet marknadspris bjuder då producenten ut en lägre kvantitet.

Pris på närliggande varor. Om man med samma produktionsutrustning kan producera flera varor är dessa substitut i produktionen. En ökning i priset på den ena varan innebär minskad produktion av den andra varan. Komplement i produktionen innebär att två varor måste produceras tillsammans, den ena är en biprodukt av den andra. En ökning i pris av den ena varan innebär ökad utbjuden kvantitet även av dess biprodukt –den andra varan.

Förväntade framtida priser. Om priset på en vara förväntas stiga i framtiden, och om varan kan lagras, är förtjänsten för att sälja varan nu lägre än i framtiden. Alltså substituerar man över tiden. De bjuder ut mindre av varan innan prishöjningen och utbudet sjunker. Omvänt bjuder man ut mer innan en väntad prisminskning och efterfrågan stiger.

Antalet producenter. När nya företag går in på en marknad (och inga lämnar den) så ökar den utbjudna kvantiteten. Om andra faktorer hålls konstanta så gäller att ju större antal producenter som bjuder ut en vara desto större är utbudet.

Teknologi. Ny teknologi som möjliggör för producenterna att använda mindre av produktionsfaktorerna sänker kostnaderna för att producera varan och ökar utbudet.

[Se tabell 4.2, sid. 78 och figur 4.7, sid. 79]

Förändringar i faktorerna som påverkar producenternas säljplaner ger antingen en förflyttning längs utbudskurvan, eller en förskjutning av kurvan.

Om priset på en vara ändras och alla andra faktorer som påverkar producenternas säljplaner hålls konstanta sker en förflyttning längs utbudskurvan (den utbjudna kvantiteten ändras). Om priset är konstant men någon annan faktor ändras sker en förskjutning av utbudskurvan (utbudet ändras).

Bestämning av priset och förändringar i pris och kvantitet

Priset regleras av kvantiteterna som bjuds ut och efterfrågas. Ju högre priset är desto större är den utbjudna kvantiteten och desto lägre är den efterfrågade kvantiteten. Vid höga priser är det ett överskott –kvantiteten som bjuds ut är större än den som efterfrågas. Detta gör att krafter verkar för att priserna faller (producenter bjuder ut under varandra och konsumenter erbjuder sig att köpa till lägre pris).

Vid låga priser är det ett underskott –kvantiteten som bjuds ut är mindre än den som efterfrågas. Krafter verkar nu för att priserna stiger (Konsumenter bjuder över varandra och producenter höjer priset).

Det finns bara ett pris när den utbjudna kvantiteten matchar den efterfrågade. Detta är jämviktspriset, vid detta pris finns inga krafter som påverkar priset.

Förändringar i utbud och efterfrågan leder till förändringar i pris och av kvantiteten som köps och säljs.

En ökning i efterfrågan leder till en ökning av priset och en ökning av den sålda och köpta kvantiteten.
En minskning i efterfrågan leder till en minskning av priset och en minskning av den sålda och köpta kvantiteten.
En ökning i utbudet leder till en minskning av priset och en ökning av den sålda och köpta kvantiteten.
En minskning i utbudet leder till en ökning av priset och en minskning av den sålda och köpta kvantiteten.
En ökning i efterfrågan samtidigt med en ökning av utbudet leder till en ökning av den sålda och köpta kvantiteten, men priset kan öka, minska eller förbli oförändrat. Om ökningen i efterfrågan är större än ökningen i utbud stiger priset och tvärt om. Om ökningen är lika stor ändras inte priset.
En minskning i efterfrågan samtidigt med en minskning av utbudet leder till en minskning av den sålda och köpta kvantiteten, men priset kan öka, minska eller förbli oförändrat. Om minskningen i efterfrågan är större än minskningen i utbud sjunker priset och tvärt om. Om minskningen är lika stor ändras inte priset.
En ökning i efterfrågan samtidigt med en minskning av utbudet leder till en ökning av priset, men den sålda och köpta kvantiteten kan öka, minska eller förbli oförändrad.
En minskning i efterfrågan samtidigt med en ökning av utbudet leder till en minskning av priset, men den sålda och köpta kvantiteten kan öka, minska eller förbli oförändrad.

Kapitel 5 (Elasticity)

Efterfrågans priselasticitet mäter hur den efterfrågade kvantiteten av en vara svarar mot en förändring i priset.

Efterfrågans priselasticitet = procentuell förändring i efterfrågad kvantitet / procentuell förändring i pris

Ju större elasticiteten är desto större är responsen av efterfrågad kvantitet på en prisförändring.

När den procentuella förändringen i efterfrågad kvantitet är mindre än den procentuella förändringen i pris är efterfrågan oelastisk (mindre än 1).

När de procentuella förändringarna är lika stora är efterfrågan enhetselastisk (=1).

När den procentuella förändringen i efterfrågad kvantitet är större än den procentuella förändringen i pris är efterfrågan elastisk (större än 1).

Fullkomligt elastisk efterfrågan innebär att även den minsta möjliga förändring i pris resulterar en obegränsat stor förändring i efterfrågad kvantitet (om priset ökar/minskar har det enorm effekt på försäljningen).

Fullkomligt oelastisk efterfrågan innebär att den efterfrågade kvantiteten är samma vid alla priser. [Se figur 5.3, sid. 102]

Faktorer som påverkar efterfrågans priselasticitet är:

Närheten till substitut. Ju närmare det är till substitut desto mer elastisk är efterfrågan på en vara. Om en vara saknar några bra substitut har den alltså en lägre elasticitet, konsumenterna är mindre priskänsliga.

Hur stor del av inkomsten som varan upptar. Om andra faktorer hålls konstanta så gäller att ju större delen av inkomsten som spenderas på en vara, desto mer elastisk är dess efterfrågan. En prishöjning av en vara som upptar stor del av inkomsten innebär en stor förändring i hushållsbudgeten och leder till en reaktion.

Tid som passerat sedan en prisändring. Ju längre tid som passerat sedan en prisändring, desto mer elastisk är efterfrågan. Strax efter att ett pris förändrats fortsätter konsumenterna köpa samma kvantitet. Efter en tid hittar de billigare substitut och den sålda kvantiteten av den första varan minskar. Kortsiktig efterfrågan beskriver reaktionen hos konsumenter på en prisförändring innan tillräcklig tid passerat för att hitta substitut, medan långsiktig efterfrågan beskriver reaktionen efter att substitut hittats.

Om efterfrågan är elastisk leder en prisminskning till en ökning av totala intäkter. Om efterfrågan är enhetselastisk leder en minskning i pris till oförändrade totala intäkter. Om efterfrågan är oelastisk leder en minskning av priset till en minskning av totala intäkter.

Detta inträffar på olika delar av en efterfrågekurva.

[Se figur 5.6, sid. 105]

Efterfrågans korselasticitet är ett mått på responsen hos efterfrågan hos en vara när priset på dess substitut eller komplement ändras (alla andra faktorer konstanta).

Efterfrågans korselasticitet=

procentuell förändring i efterfrågad kvantitet / procentuell förändring i pris hos substitut eller komplement

Korselasticiteten är positiv för ett substitut och negativ för ett komplement.

Om produkter är substitut innebär det att om priset på den ena varan ökar, så ökar den efterfrågade kvantiteten av den andra varan (och tvärt om).

Om produkter är fullkomliga (perfekta) substitut innebär det att även den minsta möjliga förändring i pris hos den ena varan resulterar i en obegränsat stor förändring av efterfrågad kvantitet hos den andra.

Om två produkter är oberoende av varandra är korselasticiteten noll och de påverkar inte varandra.

Om produkter är komplement innebär det att om priset på den ena varan ökar så minskar den efterfrågade kvantiteten av den andra varan (och tvärt om). [Se figur 5.7, sid. 106]

Efterfrågans inkomstelasticitet mäter responsen hos efterfrågan på en förändring i inkomst (alla andra faktorer konstanta).

Efterfrågans inkomstelasticitet = procentuell förändring i efterfrågad kvantitet / procentuell förändring i inkomst

När inkomstelasticiteten är mellan 0 och 1 är efterfrågan inkomstoelastisk. När inkomsten ökar, ökar också efterfrågan, men den procentuella andelen av inkomsten som läggs på varan minskar.

När inkomstelasticiteten är större än 1 är efterfrågan inkomstelastisk. När inkomsten ökar, ökar också efterfrågan och även den procentuella andelen av inkomsten som läggs på varan ökar.

När inkomstelasticiteten är mindre än 0 är efterfrågan negativt inkomstelastisk. När inkomsten ökar minskar efterfrågan.

För normala varor är inkomstelasticiteten positiv, medan den för underlägsna varor är negativ.

[Se figur 5.8, sid. 107]

Utbudets priselasticitet mäter hur den utbjudna kvantiteten av en vara svarar mot en förändring i priset.

Utbudets priselasticitet = procentuell förändring i utbjuden kvantitet / procentuell förändring i pris

Utbudets priselasticitet beror på två saker:

Möjligheten till faktorsubstituering. Vissa varor produceras genom att använda unika eller ovanliga produktionsfaktorer, dessa har låg utbudselasticitet. Andra använder mer vanliga faktorer med många substitut. Dessa har hög utbudselasticitet. De flesta varor ligger någonstans emellan. Den producerade kvantiteten kan ökas, men bara genom att åsamka högre kostnader.

Tidsramen för beslut om utbudet. Man kan åtskilja tre olika tidshorisonter: ögonblickligt utbud, långsiktigt utbud och kortsiktigt utbud. Ögonblickligt utbud är den omedelbara förändringen i ett utbud vid en prisändring. Denna är olika elastisk beroende på varan/tjänstens natur. Långsiktigt utbud är när utbudet justerats med hjälp av alla tekniskt genomförbara anpassningar. Kortsiktigt utbud är när utbudet justerats med de faktorer som låter sig göras på kort sikt

För de flesta varor är det ögonblickliga utbudet fullkomligt oelastiskt (givet och icke justerbart). Utbudet blir mer elastiskt allteftersom man får tid att anpassa sig efter prisändringen. [Se figur 5.10, sid. 111]

[Se sammanfattande tabell 5.3, sid. 109]

Kapitel 6 (Markets in Action)

Bostadsmarknader och pristak

En minskning i utbudet av bostäder gör att det kortsiktiga utbudet minskar och att jämviktspriset ökar. Högre priser ökar i sin tur den kortsiktiga utbjudna kvantiteten av bostäder (hyr ut rum) och stimulerar byggande vilket ökar det långsiktiga utbudet. Priset minskar och antalet bostäder ökar.

Om ett pristak hindrar priset från att öka finns inget incitament att öka det kort- och långsiktiga utbudet. Resultatet blir att antalet bostäder blir mindre än på en oreglerad marknad.

Effekten av ett pristak beror på om det läggs ovanför eller under jämviktspriset. Ett pristak ovanför är effektlöst eftersom marknadskrafterna då inte påverkas (lag och marknad är inte i konflikt). Ett pristak under jämviktspriset hindrar däremot priset från att fungera som en regulator av efterfrågad och utbjuden kvantitet.

När antalet bostäder blir mindre än på en oreglerad marknad uppstår en brist, efterfrågad kvantitet överstiger utbjuden kvantitet (efterfrågeöverskott). Endast den utbjudna kvantiteten blir såld.

När marknadsmekanismen satts i spel i och med att priserna inte kan stiga uppstår istället två saker:

Sökaktivitet. De köpare som inte får sin efterfrågan tillfredställd tvingas lägga tid och resurser på att söka efter en säljare. Dessa resurser är en kostnad och kunde istället ha använts mer produktivt (de har en alternativkostnad). Den totala kostnaden för boende blir det reglerade priset plus kostnaden för sökaktiviteten. Den totala kostnaden kan bli högre än jämviktspriset!
Svarta marknader. Illegal handel där köpare och säljare gör affärer till ett annat pris än det lagstadgade uppstår. Om chansen för upptäckt är liten kommer denna marknad att fungera som en oreglerad. Om chansen (risken)för upptäckt är stor kommer den kvantiteten man handlar med vara mindre.

Arbetsmarknader och lönegolv

En minskning i efterfrågan av okvalificerad arbetskraft sänker lönerna och minskar antalet anställda. Den lägre lönen uppmuntrar folk att sluta det okvalificerade arbetet och istället utbilda sig. När de gör detta minskar det kortsiktiga utbudet av okvalificerad arbetskraft. Lönerna stiger gradvis till sin ursprungliga nivå och antalet anställda minskar.

Om ett lönegolv läggs ovanför jämviktslönen (priset) kommer en minskning i efterfrågan (behovet) av arbetskraft resultera i ökad arbetslöshet. Det blir ett överskott på arbetskraft eftersom utbjuden kvantitet överstiger efterfrågad kvantitet (utbudsöverskott). Arbetslösheten leder till en ökning i tiden investerad för att söka arbete. [Se figur 7.5, sid.147]

Skatter

När en vara eller tjänst är skattebelagd är den oftast såld till ett högre pris än om den inte vore det. När skatten läggs på priset ändras utbudskurvan (oftast) och ett nytt jämviktspris skapas där denna nya utbudskurva skär efterfrågekurvan. Skattebeloppet minus prisökningen anger fördelningen av skatten.

Vanligtvis minskar den köpta kvantiteten och priset ökar, dock med ett mindre belopp än den ålagda skatten. Skatten betalas delvis av säljaren och delvis av köparen. Andelen som betalas av köparen respektive säljaren beror på utbudets priselasticitet och efterfrågans priselasticitet.

Ju mer elastiskt utbudet är och ju mindre elastisk efterfrågan är, desto större är prisökningen och mindre är minskningen i kvantitet –och större andelen skatt betald av köparen.

Om utbudskurvan är given (oelastisk) så gäller att ju mindre elastisk efterfrågan är desto större är prisökningen och mindre kvantitetsökningen –och större andelen skatt betald av köparen.

Men om utbudet är fullkomligt oelastiskt eller efterfrågan fullkomligt elastisk betalar säljaren hela skatten Om utbudet är fullkomligt elastiskt eller efterfrågan fullkomligt oelastisk betalar köparen hela skatten [Se figur 7.7, sid.150 och figur 7.8, sid.152]

Marknader för förbjudna varor

Om andra faktorer som påverkar hålls konstanta så gäller marknadsmekanismerna även på illegala marknader. Straff för försäljning av en illegal vara ökar kostnaden för att sälja den (alternativkostnaden stiger) och utbudet minskar. Straff för köp av en illegal vara minskar benägenheten att köpa den och efterfrågan minskar. Priset blir högre eller lägre än det opåverkade marknadspriset beroende på om säljare eller köpare riskerar högst straff. Om lagar och lagtillämpning fungerar effektivt minskar den efterfrågade och utbjudna kvantiteten successivt mot noll. Eftersom det inte finns samhälleliga resurser nog för detta kan samma resultat som i nuläget nås genom legalisering och beskattning. Skillnaden blir att skatteintäkterna blir högre och kan användas för effektivare bekämpning.

Stabilisering av jordbrukets pris och intäkter

Jordbrukarnas intäkter fluktuerar eftersom skördens storlek varierar med klimatet. Efterfrågan för de flesta av dessa varor är oelastisk, så de år då utbudet är mindre är priserna högre och jordbrukarnas intäkter större - och andra år tvärt om. Stockholders (spekulanter) och jordbrukspolitik verkar för att stabilisera dessa fluktuationer i pris och intäkter. På en marknad med stockholders och därmed lager är inte den producerade kvantiteten samma som den utbjudna. Stockholders spekulerar och köper vid ett lågt pris och säljer vid ett högre. Resultatet blir ett fullkomligt elastiskt utbud vid det som de uppfattar som framtida pris. När utbudet är litet (produktionen låg) säljer stockholders från lager (för att göra en förtjänst) och hindrar priset från att stiga. När utbudet är stort (produktionen hög, goda år!) köper stockholders (för att göra en investering) och hindrar priset från att falla. På det viset hålls priset på en konstant nivå.

Jordbrukarnas intäkter fluktuerar dock med produktionen och dessa kan regleras genom jordbrukspolitik (subventioner mot jordbruket).

Kapitel 7 (Utility and Demand)

Individuell efterfrågan är sambandet mellan priset på en vara och den efterfrågade kvantiteten av en enda individ. Marknadsefterfrågan är summan av all individuell efterfrågan. Kurvan för marknadsefterfrågan skapas genom att addera alla individuella efterfrågekurvor.

En persons konsumtionsmöjligheter är begränsade av dennes inkomst och priset på varor och tjänster.

Denna begränsning illustreras i en graf av budgetlinjen

Denna visar kvantitetskombinationer av två varor om hela inkomsten spenderas. Arean under budgetlinjen visar kombinationer där som man har råd med, men där man inte konsumerar för hela inkomsten. Arean över budgetlinjen visar kombinationer som inte är tillgängliga pga. att inkomsten inte räcker till. [Se figur 8.2, sid.171]

Hur konsumenten fördelar inkomsten (när hela spenderas) mellan de två varorna beror på dennes preferenser. Man använder begreppet utility för att beskriva preferenser. Utility är nyttan eller tillfredställelsen en person får av att konsumera en vara eller tjänst.

Total utility är den totala nytta eller tillfredställelse en person får från konsumtion av en vara, medan marginal utility är förändringen i total utility när ytterligare en enhet av en vara konsumeras.

Totala utility ökar när den konsumerade kvantiteten av en vara ökar. Marginal utility är positiv men avtar när den totala konsumerade kvantiteten ökar (ju fler kolor desto bättre –men man blir inte lika glad över den 77: e kolan som den andra).

Konsumentens mål är att maximera utility, med hänsyn till den givna inkomsten att spendera och marknadspriserna på varor och tjänster. Man konsumerar den kombination av varor och tjänster som gör detta.

Maximal utility nås när hela den givna inkomsten är spenderad och när marginal utility per spenderad krona är lika mellan varje vara.

Kombinationen av vara 1 och 2 skall vara så att:

(Marginal utility av vara 1 / pris av vara 1) = (Marginal utility av vara 2 / pris av vara 2)

Om marginal utility per spenderad krona är större för vara 1 än vara 2 skall konsumenten för att maximera utility spendera mer på vara 1 än 2 tills en jämvikt är nådd.

Om vinsten i marginal utility för ett alternativ överstiger förlusten skall detta alternativ väljas.

[Se figur 8.4, sid. 175]

Ovanstående resonemang innebär att en konsument besvarar en prissänkning av vara 1 med att konsumera en större mängd av vara 1 (marginal utility per krona ökar mot vara 2) och en mindre mängd av vara 2 (eftersom inkomsten är fixerad). Konsumenten förflyttar sig alltså nedåt längs vara 1: s efterfrågekurva (efterfrågad kvantitet ökar), och förskjuter vara 2: s efterfrågekurva år vänster (efterfrågan minskar pga. att ett substitut sjunkit i pris). En prishöjning av vara 1 ger omvänd effekt.

Både formen och positionen på efterfrågekurvan kan alltså förklaras genom teorin om Marginal utility!

Om en konsuments inkomst ändras påverkar inte dennes preferenser (upplevd marginal utility). Följden blir att en högre inkomst alltid medför högre konsumtion av alla varor enligt samma fördelning som under den tidigare inkomstnivån. Undantaget är underlägsna varor.

Vissa kritiserar Marginal utility theory eftersom man inte kan uppfatta utility, men utility behöver inte uppfattas för att kunna användas. Teorin visar att förhållandet mellan marginal utility och pris är detsamma för alla varor. Vilken godtycklig enhet som helst kan användas för att representera utility.

Konsument- och producentöverskott

Teorin antyder också att när man köper varor och tjänster får man mer värde för sin utgift än de erlagda pengarna. Vi tjänar på konsumentöverskottet (consumer surplus) vilket är samma som skillnaden mellan det maximala pris vi är villiga att betala för en vara - och vad vi betalar.

Ex. Om man är villig att betala 5 kronor för första enheten, 3 kronor för den andra och 2 kronor för den tredje så får man trots detta betala 2 kronor styck för tre enheter om detta är jämviktspriset. Det extra värde man får blir 10 –6 = 4 och detta är konsumentöverskottet.

[Se figur 6.3, sid. 123]

Producentöverskottet (producer surplus) är skillnaden mellan en producents intäkt och alternativkostnaden för produktionen. Det beräknas som summan av skillnaden mellan pris och marginalkostnaden för att producera varje enhet av output.

Ex. Ett företags marginalkostnadskurva är detsamma som dess utbudskurva. Om jämviktspriset är 100 kronor vid jämviktskvantiteten 1000 enheter så är producentöverskottet (100 x 1000)/2 = 50 000. Detta är arean av triangeln som ligger under konsumentöverskottet.

[Se figur 6.5, sid. 125]

Kapitel 8 (Possibilities, Preferences and Choices)

En budgetlinje kan utöver att illustrera en persons begränsningar för konsumtion även illustrera dessa begränsningar för ett hushåll. Hushållet har råd med punkterna på och innanför linjen, men inte de utanför den. [Se figur 9.1, sid. 190]

Ett hushålla real income är den maximala kvantiteten av en vara som ett hushåll har råd att köpa. I en graf med två substituerande varor på dess axlar är detta när budgetlinjen skär y-axeln respektive x-axeln.

Relative price är priset på en vara delat med priset på en annan vara. Det är alltså alternativkostnaden för den ena varan gentemot den andra.

Lutningen på budgetlinjen är den samma som relative price, alltså alternativkostnaden.

När priser ändras, ändras också budgetlinjen. Ju lägre priset är på den vara som mäts på x-axeln desto mindre brant blir budgetlinjen (och tvärt om). Detta beror på att relative price mellan de båda varorna ändras och därmed budgetlinjens lutning. [Se figur 9.2a, sid. 192]

När inkomsten ändras, ändras real income men inte relative price. Detta innebär att budgetlinjen förskjuts, men att dess lutning förblir densamma. Ju mer inkomsten ökar desto större blir förskjutningen till höger (och tvärt om). Vid en minskning parallellförskjuts alltså budgetlinjen mot origo, och vid en ökning från origo. [Se figur 9.2b, sid. 192]

Preferenser är attityder gentemot och smak för olika varor och tjänster, dessa är inte beroende av priser eller inkomst. En kartläggning av preferenser förutsätter att konsumenter kan dela in alla möjliga kombinationer av varor i ”föredrar”, ”föredrar inte” och ”likvärdiga”.

En indifferenskurva är en linje som visar olika kombinationer som en konsument bedömer som indifferenta (likvärdiga) sinsemellan.

Om man lägger in en indifferenskurva i en graf med två substituerande varor på dess axlar visar den kvantitetskombinationer av två varor som bedöms som likvärdiga. Arean under kurvan visar kombinationer som man inte föredrar framför punkterna (kombinationerna) på indifferenskurvan. Arean över kurvan visar kombinationer som man föredrar framför kombinationerna på indifferenskurvan. Om flera indifferenskurvor läggs in, föredras en som ligger längre från origo, än en närmare origo. [Se figur 9.3, sid. 193]

Marginella substitutionskvoten (MRS) är benägenheten för en person att byta ut vara y (på y-axeln) mot vara x (på x-axeln) och samtidigt behålla indifferensen. MRS mäts utifrån lutningen på indifferenskurvan. Om kurvan är brant i en punkt är MRS hög, om den är plan är MRS låg i den punkten.

En hög MRS innebär att personen är beredd att ge upp en stor mängd av vara y i utbyte mot en liten mängd vara x (medan man fortfarande behåller likvärdigheten). Om MRS är låg innebär det omvänt att personen är beredd att ge upp en liten mängd av vara y i utbyte mot en stor mängd vara x.

MRS mäts i en punkt på indifferenskurvan genom att mäta lutningen på punktens tangent.

[Se figur 9.4, sid. 194]

När man rör sig längs en indifferenskurva minskar MRS, alltså när konsumtionen av ”x” ökar och ”y” minskar.

Detta gör att kurvan buktar inåt mot origo. Hur kraftig böjningen är beror på hur villig personen är att substituera (byta ut) den ena varan mot den andra (och ändå behålla likvärdigheten). Den ena extremen är produkter som är perfekta substitut och helt utbytbara (röd eller gul diskett). Deras indifferenskurvor är raka linjer med negativ lutning. Den andra extremen är varor som är perfekta komplement och inte kan bytas ut mot varandra (vänster och höger löpsko). Deras kurvor är L-formade.

En hög grad av substituerbarhet innebär att MRS faller långsammare, medan en lägre grad av substituerbarhet (eller att varorna är komplement) innebär att MRS faller snabbare.

De flesta varor ligger mitt emellan extremerna och har därför en bågaktig form.

[Se figur 9.5, sid. 196]

En konsuments bästa val är den optimala kombinationen av vara x och y givet att den egna inkomsten spenderas helt. Detta sker när budgetlinjen skär den av indifferenskurvorna som ligger längs ifrån origo. När detta sker är MRS = relative price, dvs. lutningen på budgetlinjen är samma som den högsta indifferenskurvans lutning. [Se figur 9.6, sid. 197]

Förändringen i köpt kvantitet som kommer av en prisändring av en vara kallas för price effect. När priset faller på en vara köper hushållen mer av den varan (andra faktorer konstanta). Förändringen i köpt kvantitet av en vara som kommer av en ändring i inkomst kallas för income effect. När inkomsten ökar köper hushållen mer av alla normala varor (andra faktorer konstanta). Price effect kan bli uppdelad i income effect och substitution effect.

[Se figur 9.7, sid. 198, figur 9.8, sid. 199 och figur 9.9, sid. 200]

Marginal utility och indifferenskurvor

Marginal utility theory beskriver preferenser i termer av utility härledd från konsumtion och indifferenskurve-teorin använder kurvor som representerar preferenser. Indifferenskurvorna består av sammanknutna punkter av samma utilityvärde.

[Se figur 9.11, sid. 203]

Kapitel 9 (Organizing Production)

Företag strävar efter att bli effektiva –att producera output till minsta möjliga kostnad och maximera vinsten. Dessa strävanden försvåras av osäkerhet och brist på information. För att fungera effektivt måste ett företags ägare (i egenskap av principal) motivera ledningen (som är agent). Ledningen måste i sin tur (i egenskap av principal) motivera arbetsstyrkan (som är agent) att arbeta effektivt. Företag söker kontinuerligt efter nya och bättre sätt att förbättra prestationen och öka vinsten.

Economic profit beräknas som totala intäkter minus alternativkostnader. Alternativkostnaderna (kostnaden för det bästa avstådda alternativet) har två beståndsdelar: explicita kostnader och implicita kostnader.

Explicita kostnader betalas direkt i pengar medan implicita kostnader (som visserligen mäts i pengaenheter) är alternativ man avstått ifrån som inte betalas direkt i pengar. Ett företags implicita kostnader uppstår genom användning av ägarens kapital, lager och resurser.

Det finns två olika typer av effektivitet: teknisk effektivitet och ekonomisk effektivitet.

En produktionsmetod är tekniskt effektiv när det inte är möjligt att använda mindre av en produktionsfaktor utan att använda mer av en annan för att producera en enhet output.

En produktionsmetod är ekonomiskt effektiv när kostnaden för att producera en enhet output är så låg som möjligt.

Ekonomisk effektivitet kräver teknisk effektivitet, men en teknisk effektiv metod behöver inte vara ekonomiskt effektiv!

Företag med ekonomiskt effektiva produktionsmetoder har en större chans att överleva i en konkurrenspräglad miljö.

Företag samordnar ekonomiska aktiviteter och beslut när de kan uppnå lägre kostnader än samordning via marknader. Anledningen till att företag är mer effektiva samordnare än marknader är:

Lägre transaktionskostnader. Företag minskar eller eliminerar transaktionskostnader genom att skapa långvariga förbindelser jämfört med engångsförbindelser (som samordning genom marknad innebär).
Economies of scale. Kostnaden per enhet minskar med ökad output.
Economies of scope. Samordningsvinster kan skapas genom att två produkter kan tillverkas vid samproduktion till en lägre kostnad än om de båda produkterna skulle tillverkas i specialiserad produktion.
Economies of team production. En produktionsprocess där en grupp individer alla specialiserar sig i uppgifter med gemensam nytta för helheten innebär synergieffekter.

Kapitel 10 (Output and Costs)

Företags mål och begränsningar

Företag strävar efter att maximera vinsten. För att göra detta försöker de använda knappa resurser effektivt. Vinsten begränsas av marknaden och av teknologin.

Marknaden begränsar vinsten eftersom människor har begränsad efterfrågan för varje vara eller tjänst och ett begränsat utbud av varje produktionsfaktor att erbjuda företagen.

De köper ytterligare kvantiteter endast vid lägre priser och säljer ytterligare kvantiteter av produktionsfaktorerna endast vid ett högre pris.

Teknologin begränsar vinsten eftersom den maximala kvantiteten som kan produceras (output) beror på den använda kvantiteten av produktionsfaktorer (input).

För att maximera vinsten inom begränsningarna väljer företaget en tekniskt effektiv produktionsmetod. Man använder inte fler enheter input än nödvändigt för att producera en viss mängd output. Man måste också välja den mest ekonomiskt effektiva tekniken. Man kombinerar input så att output produceras till lägsta möjliga kostnad.

De möjligheter ett företag har att anpassa produktionen beror på dess tidshorisont. På kort sikt är åtminstone en av produktionsfaktorerna fixerad (oftast realkapital) medan kvantiteten av de andra (oftast arbetskraft) kan varieras. På lång sikt kan alla produktionsfaktorer varieras.

Kortsiktig teknisk begränsning

Ett företags kortsiktiga tekniska begränsning avgör hur mycket ytterligare enheter output som kan bli producerat vid en viss ökning av variabel input.

Detta beskrivs av Total product kurvan (TPC). TPC avskiljer möjliga nivåer (kvantiteter) av output från icke möjliga (arean under TPC respektive arean över TPC). Mängden realkapital är given, medan arbetskraften kan varieras. Total product är alltså totala antalet producerade enheter output.

Lutningen av TPC-kurvan är arbetets (den variabla produktionsfaktorns) marginalprodukt (MP). [Se figur 11.1, sid. 239]

Marginalprodukten (MP) av en produktionsfaktor, exempelvis arbetskraft, är ökningen i total product delat med ökningen i kvantiteten arbetskraft.

Marginalprodukten visar ökningen av den totala produktionen när arbetskraften ökar med en enhet.

Genomsnittsprodukten (AP) av en produktionsfaktor, exempelvis arbetskraft, är lika med total product delat med kvantiteten arbetskraft.

Inledningsvis ökar marginalprodukten när kvantiteten av insatt arbete ökar, men till slut avtar den Genomsnittsprodukten (AP) ökar också inledningsvis för att så småningom avta.

Genomsnittsprodukten ökar så länge marginalprodukten överstiger AP och avtar när MP är mindre än AP. Genomsnittsprodukten når sitt maximum och är konstant när MP = AP.

[Se figur 11.3, sid. 242]

Kurvorna för Total product, MP och AP är olika för olika företag och olika typer av varor, men formen på dem är alltid densamma (uppånervänd U-form). Detta beror på att alla produktionsprocesser har två egenskaper:

Inledningsvis ökande marginalavkastning. Marginalprodukten av ytterligare en arbetare överstiger MP av den tidigare arbetaren. Detta beror på att fler anställda innebär högre grad av specialisering = högre produktivitet = högre marginalprodukt.
Så småningom avtagande marginalavkastning. Alla produktionsprocesser når förr eller senare en punkt där marginalprodukten av ytterligare en arbetare är mindre än MP av den tidigare arbetaren. Man kan inte tjäna mer på specialisering. Produktionen ökar med varje nyanställd, men allt mindre och mindre. ”Maskinerna räcker inte till åt alla arbetarna”.

Lagen om avtagande avkastning: När företag använder mer av en variabel input, med en given kvantitet av fixerade inputs, så minskar så småningom marginalprodukten.

Kortsiktiga kostnader

Totala kostnader (TC) indelas i totala fasta kostnader (TFC) och totala rörliga kostnader (TVC). När total output ökar, ökar också totala kostnader eftersom TVC ökar.

Marginalkostnad (MC) är ökningen av totala kostnader (TC) delat med ökningen i output.

Alltså förändringen i TC av en enhets ökning av output.

Genomsnittliga kostnader (ATC) är kostnaden per enhet output.

ATC indelas i genomsnittliga fasta kostnader (AFC) och genomsnittliga rörliga kostnader (AVC).

Kurvorna för genomsnittliga rörliga kostnader (AVC), ATC och MC är U-formade –vid en liten produktion sluttar de neråt (minskar vid ökande produktion). De passerar efterhand en minimipunkt (som inträffar vid olika kvantiteter för de olika kostnaderna) och så småningom ökar de med ökande produktion.

Detta har två anledningar:

Genomsnittliga fasta kostnader (AFC) minskar när output ökar.
Avkastningen avtar så småningom när output ökar eftersom detta även innebär att kostnaden för arbetskraft ökar.

Ett företags genomsnittliga kostnader (ATC) och marginalkostnad (MC) beror på hur mycket man producerar.

När marginalkostnaden (MC) är mindre än genomsnittliga kostnader så minskar genomsnittliga kostnader (ATC) (kurvans lutning är negativ). Genomsnittliga kostnader når sitt minimum när MC = ATC. När marginalkostnaden (MC) överstiger ATC så ökar genomsnittliga kostnader (kurvans lutning är positiv).

[Se figur 11.5. sid. 245]

Ett företags kostnadskurvor bestäms av dess teknologi och dess produktionskurvor (Total product, MP och AP).

ATC är sammanknutet med AP. Vid den nivå av output där AP når sitt maximum, når AVC sitt minimum. Vid de nivåer av output där AP ökar så minskar AVC och tvärt om.

På samma sätt är MC sammanknutet med MP. Vid den nivå av output där MP når sitt maximum, når MC sitt minimum. Och vid de nivåer av output där MP ökar så minskar MC och tvärt om.

[Se figur 11.6, sid. 246]

De kortsiktiga kostnadskurvornas position beror på teknologin och priset för produktionsfaktorerna. Om dessa ändras så flyttas kostnadskurvorna.

En teknologisk förändring som ökar produktionen förskjuter produktionskurvorna uppåt och kostnadskurvorna nedåt. Men relationen mellan kurvorna (figur 11.6) förblir densamma!

En ökning i priset på en produktionsfaktor ökar kostnaderna och kostnadskurvorna förskjuts. Hur de förskjuts beror på om faktorn är fixerad eller variabel. [se sid. 247]

Maskinparkens storlek och kostnader

På lång sikt är alla produktionsfaktorer variabla. Långsiktigt skiljer man inte mellan fasta och rörliga kostnader. Eftersom alla produktionsfaktorer kan varieras så följer att detta även gäller kostnaderna.

Kostnaden för produktionen när alla produktionsfaktorer (både de som är kortsiktigt variabla och fixerade) har blivit justerade till deras ekonomiskt effektiva nivåer är företagets långsiktiga kostnader (LRC).

Beteendet hos LRC beror på företagets production function, relationen mellan output och kostnader. [Se figur 11.7, sid. 248]

När ett företag använder mer arbetskraft medan det håller realkapitalet konstant, upplever det så småningom avtagande avkastning. Och när det håller arbetskraften konstant och istället använder mer realkapital upplever det också så småningom avtagande avkastning.

När ett företag ökar alla produktionsfaktorer lika mycket upplever det skalavkastning (returns of scale). Skalavkastningen kan vara konstant, ökande eller minskande.

- Konstant skalavkastning innebär att den procentuella ökningen i output är samma som ökningen i input. Produktionsprocessen kan kopieras för att dubbla produktionen.

- Ökande skalavkastning innebär att den procentuella ökningen i output är större än ökningen i input. Ökad produktion möjliggör ökad specialisering av produktionsfaktorerna som i sin tur ger ökad produktion.

- Minskande skalavkastning innebär att den procentuella ökningen i output är mindre än ökningen i input. Detta förekommer i alla produktionsprocesser vid någon produktionsnivå.

Varje storlek på maskinparken har en uppsättning kortsiktiga kostnadskurvor. För varje nivå av output finns någon storlek som ger lägst ATC (optimal storlek). Ju större output, desto större är maskinparken som minimerar ATC. Den långsiktiga kostnadskurvan (LRAC-kurvan) finner förhållandet mellan lägsta uppnåbara ATC och output när både realkapital och arbete kan varieras. Med ökande skalavkastning sluttar LRAC-kurvan nedåt, med minskande skalavkastning går den uppåt. [Se figur 11.9, sid. 251 och figur 11.10, sid. 252]

Kapitel 11 (Competition)

Fullkomlig konkurrens

Fullkomlig konkurrens gäller på en marknad när ett stort antal företag producerar en homogen (identisk) vara, det finns många köpare, inga etablerings- eller exithinder och alla köpare och säljare har fullkomlig information av vilka priser som olika aktörer tar.

Vid fullkomlig konkurrens kan inget företag ensamt påverka priset som det säljer sin output för. Företagen är pristagare. Det enskilda företaget tillverkar endast en liten del av det totala utbudet och eftersom fullständig information gäller, kan man inte ta ett pris över marknadspriset. För det enskilda företaget är efterfrågekurvan fullkomligt elastisk.

För branschen som helhet är däremot inte efterfrågan fullkomligt elastisk, efterfrågan är nedåtsluttande, och dess elasticitet beror på vilka substitut som finns för branschens vara.

De enskilda företagens produkter är däremot perfekta substitut för varandra eftersom produkterna är identiska.

Normal profit är avkastningen man skulle göra i det bästa alternativa verksamhetsområdet.

Totala intäkter (TR) är värdet av försäljningen (q x p).

Genomsnittliga intäkter (AR) är TR delat med total såld kvantitet (TR / q).

Marginalintäkt (MR) är förändringen i totala intäkter delat med förändringen i kvantitet (DTR / Dq). Alltså förändringen i totala intäkter av en extra såld enhet.

Vid fullkomlig konkurrens är priset konstant när den sålda kvantiteten ökar. Detta gör att MR = p. MR varierar alltså inte med kvantiteten (som marginalkostnaden gör).

Genomsnittliga intäkter är också samma som pris (AR = p).

[se figur 12.1, sid. 271]

Ett företags mål är att maximera vinsten. I en marknad med fullkomlig konkurrens är priset givet, och vinsten begränsas också av företagets tekniska kapacitet. Denna beskrivs genom produktionskurvorna. Teknologin avgör företagets kostnader, vilka beskrivs genom kostnadskurvorna. Företaget måste anpassa sig efter dessa begränsningar när det söker maximera sin vinst.

Output, vinst och pris på kort sikt.

På kort sikt måste företaget besluta:

Om de skall producera eller tillfälligt låta produktionen stanna.
Vilken kvantitet som skall produceras.

Vid fullkomlig konkurrens är priset fixerat och företaget måste maximera sin vinst genom att välja en optimal kvantitet att bjuda ut. Denna optimala vinstmaximerande kvantitet är den då avståndet mellan TR-kurvan är som störst över TC-kurvan. Då är intäkter större än kostnader med största möjliga avstånd och vinsten maximal. [Se figur 12.2, sid. 273]

Eftersom pris, AR = TR/q och ATC = TC /q är detta också detsamma som avståndet mellan efterfrågekurvan (priset) och ATC-kurvan.

Den optimala (vinstmaximerande) outputnivån (utbjudna kvantiteten) kan också hittas genom att se var MC-kurvan skär MR-kurvan. Vid denna punkt är MR = MC, innan denna punkt kan man öka vinsten genom att bjuda ut fler enheter, och efter denna punkt minskar man vinsten om man bjuder ut fler enheter. [Se figur 12.3, sid. 274]

Att output ligger på en vinstmaximerande nivå behöver inte betyda att man gör vinst. Det betyder att förlusten minimeras. När MR = MC kan företaget göra vinst, break-even, eller förlust.

Om priset (=MR =AR) ligger över ATC gör man en vinst. Om priset (=MR = AR) ligger under ATC gör man en förlust. Om priset, MR, AR och ATC skär varandra gör företaget en break-even. [Se figur 12.4, sid. 275]

Break-even innebär att intäkterna precis täcker kostnaderna och ingen vinst görs. Detta är lika med normal profit.

Ett företag kan bara påverka sina rörliga kostnader, de fasta kostnaderna har man även om produktionen är noll. Om ett företag låter produktionen stanna gör man en förlust motsvarande de fasta kostnaderna. Om priset faller under genomsnittlig rörlig kostnad (AVC) skall företaget tillfälligt stanna produktionen och gör då en maximal förlust som är lika med de fasta kostnaderna. Detta är då den vinstmaximerade volymen eftersom man förlorar på varje enhet man tillverkar.

Ett företags shutdown-point är det pris då företaget nätt och jämt täcker totala rörliga kostnader (TVC) och gör en förlust motsvarande de fasta kostnaderna (TFC). Det är här likgiltigt om man behåller produktionen eller låter den stanna.

www.hayatodev.net

Bedava ödev siteniz

Çok Okunan 10 Ödev

Son Okunan 10 Ödev

Kategoriler:

Haberler:

Yüklemeler

Faydalı Linkler

İngilizce-Ödevleri : What is Economics

Sammanfattande anteckningar av Economics (mikroekonomidelen)

Kapitel 1 (What is Economics?)